ONE WAY TICKET: februari 2014

Ola och vår guide på toppen av Jamaica :)

Äntligen kan vi lägga ut bilder och skryta av att vi klarade bestiga Jamaicas högsta punkt, Blue Mountain Peak. Vägen dit var sannerligen inte lätt och vi slet redan när vi skulle hitta någon som ville ta oss dit. Men detta var ju en av få saker som vi verkligen ville göra så vi kunde inte ge upp med det första. Efter många samtal med diverse turistkontor och reseoperatörer i Kingston fick vi nummret till Jah B, en rastafari som bodde högt uppe i fjället. Vi ringde Jah B och i samma sekund hade vi ordnat både pick-up och guide till följande dag. Vi blev upphämtade på Reggae Hostel (som också finns i Kingston) kl 7.30 och bara resan upp till Jah B's hus som ligger nedanför starten av vandringen tog nästan tre timmar. Här snackar vi guppiga, smala, håliga, kurviga och extremt bramta fjällvägar. Eller vägar... snarare stigar. Tur vi blev hämtade i en 4x4 annars hade vi inte suttit här idag...

Jah B lever här uppe med sin stora familj. De är alla renodlade rastafaris vilket innebär att de är vegetarianer, inte dricker alkohol och är så gott som självförsörjande. Naturen och fjällen runt deras fantastiska gård var obeskrivligt vacker. Och den ca 5 timmar långa vandringen upp och ner för Blue Mountain Peak, 2256 m.ö.h, var likadan. Tyvärr började det spöregna i samma sekund som vi nådde toppen, så det ser inte så vidare spektakulärt ut. Men på en solskensdag kan man visst se helt till både Cuba och Haiti. De flesta fina bilderna vi fick var på vägen upp innan molnen och regnet kom. När vi sen kom ner igen blev vi bjudna på deras egna kaffe. Kaffebönorna i Blue Mountain sägs vara världens näst bästa och det tvivlar vi inte en sekund på!

Vi var totalt utmattade efter vandringen. Vi tyckte det var tråkigt att vi hade haft regn hela vägen ner från toppen, men insåg snabbt att vi inte hade mycket att klaga på. Vår tappra guide hade hämtat oss kl 7.30, dvs att han kört hemifrån runt 5. Vandrat tålmodigt med oss i flera timmar för att sedan köra oss tillbaka ner till Kingston. När han släppte av oss på hostelet runt kl 19 och fortfarande hade en lång väg hem igen förstår man hur bra arbetsförhållanden vi har hemma i Skandivaien. Så tänk på honom nästa gång ni tycker att er arbetsdag är lång...

På väg till Jah B's hus

Rensning av True Blue kaffebönor

Vi jobbar oss uppöver Blue Mountains gröna fjäll

Andhämtning och vattenpaus blev ett återkommande inslag...

I detta ögonblicket är vi högst upp av alla i hela Jamaica! :)

Några getter på tur i det fria

En kopp True Blue och eftermiddagshäng på Jah B's

Utsikt från Jah B's lilla uteplats

En rastafaris vardagsrum och gästbok

Väggarna är fulla av politiska posters och information om närmiljön

En liten fjälltur på flak. Håll i hatten!

På förhand hade vi fått höra att Jamaica skulle vara väldigt kriminellt och att vi måste vara väldigt försiktiga, speciellt i Kingston. Vi vill gärna berätta att vårt intryck är totalt tvärtom, vi har känt oss otroligt trygga. Alla Jamaicaner har varit vänliga och hjälpsamma. Ingen har lurat oss på pemgar och vi betalar hela tiden samma som se lokala. Vi har tagit massor av lokal transport och gått runt i Kingston på egen hand. Så med sunt förnuft och glimten i ögat kommer man ganska långt. Förutom på Cuba då... :)

Kingston har inte så många sevärdheter att bjuda på så det blev ett besök på en marknad och det stora Bob Marley-museet. Det kan verka som att vi är blodfans, men riktigt så illa är det inte. Det är bara det att han är Gud här. Museet i Kingston är byggt runt huset han bodde i fram tills han dog och var faktiskt jätteintresant. Väldigt mycket på Jamaica kretsar kring Bob och de är otroligt stolta över att han är jamaican.Vi fick höra att hans födelsedag firas varje år i hela hela landet men det är ingen helgdag. Än.

Bob Marleys hus i Kingston där han hade studio och bodde med sin familj

Jag och Bob

Här bodde både stora och små

Grillfest i bakgården. Gratis dessutom. Och gratis är gött!

Här kan backpackere laga egen mat när det inte är söndag och gratis barbeque

Nine Mile, Bob Marleys sovrum

One love! - Jamaica är ett härligt land som verkligen har visat sig från sin bästa sida. Vi flög till Kingston och tog buss norröver till Ocho Rios (Ochi). Vi fick ett rum på Reggae Hostel där vi bodde i fyra nätter. Här mötte vi massa trevligt folk från världens alla hörn! Vi tog en promenad upp till Shaw Park Gardens där vi kunde fota vattenfall, färgglada växter och en enastående utsikt över Ocho Rios bukt.

Vårt största äventyr under Ochi-dagarna var dagsutflykten till Nine Mile, Bob Marleys hemby. Det är en liten landsby ca. 4 mil från Ochi och. Vi ville ta lokalbussen dit och det skulle visa sig vara halva upplevelsen! Vi fann något som liknade en busstation och blev intryckta längst bak i en proppfull och svettig minibuss, också kallad Route taxi. Men att en Route taxi är full betyder absolut inte att man slutar släppa på fler. Som maks räknade vi väl till 21 huvuden i den lilla Toyotan. Men för 7 spänn var det lätt värt att sitta lite för nära några rastafaris med slitna dreadlocks. Det roligaste var när någon längst in i bussen skulle av - då var det bara för resten av församlingen att pallra sig ut, för att sedan packas in på nytt. Så efter ett par timmar ankom vi Nine Mile där vi kunde besöka Bob Marleys första hem, och där han också ligger begravd idag. Resan hem var lika underhållande och på hostellet samma kväll blev vi presenterade för en gammal jamaikansk 80-talsdänga om "Two white girls pon a minibus". Måste ses! Klicka här för att se videon

Frukost på vår balkong, Reggae Hostel. Blir mycket corn flakes och banan!

Väggmålningar på en skola

Lianer och regnskog på väg till Shaw Park Gardens

Vy över Ocho Rios och det Karibbiska havet

Shaw Park Gardens waterfall

Pasta och härlig utsikt. Kanske dyraste måltiden hittills....

Route taxi med massa ledig plats :)

Bob Marley Mausoleum, Nine Mile

Man kan inte annat än bli glad när man lyssnar på ett gäng rastafaris som spelar reggae ;)

Bobs gravplats

Lilla huset på två rum som Bob växte upp i

Efter Ochi tog vi buss västerut till strandparadiset Negril. Här bodde vi 5 nätter på det fina hotellet White Sands med det Karibbiska havet bara några meter från dörren. Vi misstänker att vi var de enda backpackerna här eftersom vi var de enda som fick armband med White Sands på. Alla andra var antingen barnfamiljer eller kanadensare i 50-årsåldern :)

Negrils vackra charter-paradis bjöd på solsängar, bananbröd, kristallklart hav, patties, träning, härlig livemusik på kvällarna och en fantastisk solnedgång. Ett litet retreat i den annars så stressiga vardagen ;)

Efter Negril reste vi till Kingston där vi spenderade våra sista dagar. Bilder från vår hike i Blue Mountain där vi besteg Jamaicas högsta punkt, Blue Mountain Peak, kommer inom kort! Snakkes!