Filippinerna - El Nido, Puerto Princesa och Boracay

Secret Beach, El Nido. För att kunna komma in hit måste man simma genom en trång grotta. Går bara vid lågvatten.

Efter några dagar i storstaden Cebu City var det dags før något lite mer laid back, det är viktigt att variera sin arbetsdag.
Vi flög ännu längre västerut till ön Palawan. Flygplatsen ligger i öns huvudstad Puerto Princesa. Härifrån tog vi en sju timmar lång busstur upp till nordspetsen, El Nido, som är berömt för sitt undervattensliv. Bussens säten var fortfarande inpackade i plast, men det betyder inte att bussen i sig är ny. Plast kombinerat med ikke fungerande ac blir en varm och härlig upplevelse för shortsen.

Men det skulle visa sig vara värt ett par svettiga shorts! El Nido var fantastiskt vackert och där är det ö-hopping som gäller. Det ligger hundratals pyttesmå öar runtom El Nido med gömda stränder, spännande grottor och tipp topp snorkling. Vi fick också veta att ett par europeiska länder, bl. a Sverige har spelat in Robinson expeditionen på en av dessa öarna.
Guiderna talar inte den bästa engelskan men grillfärdigheterna och ett konstant leende ansikte väger upp det problemet ;)

Crepes och snorkling! Bra kombo :)

Grottor vid Hidden Beach

Helicopter Island

Star Beach - här kryllade det av klarblå stora sjöstjärnor!

Turbåt och en gladlax till guide

Utsikt från vårt gästhus, Relucio Pensionne

Antagligen vårt minsta rum hittils...

En sak man kan älsk-hata är att all elektricitet stängs av i staden mellan kl 06-14. Det är fantastiskt ur en energisparande och miljövänlig vinkel, men kan fort bli frustrerande för svettiga turister som förlorar både dusch och AC. De flesta restaunger och hotell har en generator som man sätter igång när strömmen är borta. Då hålls maten kall och har man tur kan man använda en fläkt.
Om ni har tänkt bli matförgiftade på er resa så föreslår jag att ni inte befinner er i El Nido just då. Jag talar av egen erfarenhet...

Blue Azul - bästa falafeln i stan!

Fick en taxikompis!

En timmes tur med tricycle, längs guppiga vägar, genom åkrar och hästhagar fann vi Nacpan Beach

Våran ena snorkelguide var med på mattävling och vi blev inbjudna att hejja på :)

Planerar framtiden under en palm på Paradiso Beach

Kosar oss med tricycle-utflykt

Tänk vad man kan göra med ett par kokosnötter!

Det är kall öl det.....

Efter flera dagar med båtliv, sjukdom och strandutforskning tog vi bussen tillbaka ner till Puerto Princesa (PP). Eftersom bussresan blev så pass lång (man vet aldrig säkert när chauffören plötsligt ska stanna och köpa lunch en halvtimme) så bestämde vi oss för att stanna ett par nätter i PP innan vi skulle resa vidare. Denna gången funkade AC på bussen och vi nickade nöjda åt varann när vi hade satt oss. Men den lyckan skulle inte vara långvarig. På en lokal buss vet man inte helt vad som fraktas och just denna gången var bagageutrymmet fullastat med fisk och räkor. Sakta men säkert spridde sig den härliga doften genom ventilationsanlägget och la sig som en dålig wunderbaum över alla passagerare. Vi tackar högre makter för att vi fick ha vårt bagage ombord på bussen och inte under.

Skriver vykort

Varför göra grillpölser när man kan steka hela grisen....?

Vi gick på en lokal marknad med massvis av spännande mat och frukt.

Batman-mobilen i ny fasong!

I Puerto Princesa lyckades vi komma över en gömd liten oas mitt i stan - Hibiscus Garden. Ett naturskönt och romantiskt hotell med fantastisk mat! Och det bästa av allt; Hängmattor. Här blev det mycket bokläsning. Men vi hann också med gym, bakelser, marknad och barbesök.

Hibiscus Garden

Mitt <3

Vårt fina rum

Från Palawan flög vi vidare till den sista Filippinska ö för denna gång, semesterparadiset Boracay. Öns längsta strand, White Beach, är känd för att vara en av världens vackraste. Och det kan vi skriva under på!

För att ta sig till Boracay måste man inom Manila och därifrån ta ett nytt plan vidare till Kalibo. Vi tyckte att övergången gick oväntat smärtfritt, vi fick till och med gratis transport till flygplatsen i PP och privat shuttle mellan terminalerna i Manila. När vi ankom Kalibo visade det sig att våra ryggsäckar stod kvar i Manila så vi fick hänga på flygplatsen tills nästa plan kom med våra saker och därefter ta sista bussen till Caticlan ferry terminal.
På färjeterminalen jobbade runt 10 fnittriga filippiner som fotograferade blonda turister med sina privata mobiltelefoner :)

Digg med privat chaufför när terminalerna ligger flera km från varandra

I väntan på nästa plan från Manila och vårt bagage

"Färjan" som går mellan Caticlan och Boracay

Väl framme på Boracay checkade vi in på MNL backpackers hostel och det privata rummet vi hade de första nätterna. Här bodde folk från hela världen och det fanns många att hänga med. Hostellet gjorde sitt för att alla skulle känna sig hemma och arrangerade både karaokekvällar och barbeque. Takterassen var en riktig bonus!

Vårt allra första uppdrag var att hitta ett tvätteri för nu var det nästan så att vi fick vrida underkläderna ut och in. Vi hade försökt tvätta helt sedan El Nido men med begränsad ström är det ingen som har tvättmaskin utan erbjuder bara handtvätt. Funkar någon gång emellanåt, men nu behövdes en ordentlig rens av bägges garderober.

Vårt privata rum

... med lite alternativa väggmålningar...

Äntligen tvätteri med maskin! 

Gick på finrestaurang och åt.... tadada; Norsk lax!

Man kan inte klaga på vattenkvaliteten här inte. White Beach

White Beach

Förändring förnöjer och vi flyttade över i ett 6 bed dorm

Karaoke på takterassen

Full rulle bland både gäster och anställda

Vi blev extra goda vänner med Nina och Thommy från Schweits som vi mötte här. Vi gjorde utflykt till Mount Luzon och Halingbai Beach tillsammans och hängde på White Beach. Man möter inte så många andra par på en sån här resa, de flesta reser med vänner och då är partyfaktorn gärna några hack högre än vår.
Killarna fann sitt gemensamma intresse i fotboll, jag och Nina i mango shakes och pärleshopping ;)

         

Dagsutflykt med Nina och Thomy

Utsiktspunkt på toppen av Mt. Luho

Södra Boracay

Fann ett litet paradis på jorden, Balinghai Beach

Middagen hissades ner från restaurangen ovanför 

Solnedgång Balinghai Beach

Tjejerna handlar pärlor ;) 

BALOT! Gick de lokala runt på stränderna och ropade... vi blev tvugna att se vad det var de sålde....

...och det är ett 16-18 dagar gammalt ankfoster! Dom sväljer hela fostret och sköljer ner med vinäger... blä

Om vi skulle uppsummera våra veckor i Filippinerna så är det att hela upplevelsen har varit över förväntan. Människorna är så otroligt vänliga och hjälpsamma, maten har varit god och det är otroligt billigt att turista här. Naturen och haven är enastående.
Det enda vi hade önskat var att det skulle vara enklare och säkrare att resa runt mellan öarna som turist. Det var så mycket mer vi ville se och göra, men när vi hör att bussbolag blir stängda på grund av farliga bussar frestar det inte vidare mycket. Men då har vi med andra ord en anledning att komma tillbaka vid ett senare tillfälle ;)

White Beach